31.10.13

The past is the past,

I know that is true,

However sometimes I long

For times spent with you.

Though I nurture the present,

Old times I still value,

It will stay there forever,

And therefore I still miss you.

We can keep it that way,

I really don't mind,

But I would so appriciate

If true friendship we could find.

03.09.13

Det är över nu,
Det är förbi,
Sätt sikte på nästa
Och fri förbli.

Bored

Nothing beats you down
Like the withering from boredom,
It slowly lets you drown,
Robbing your mind of its freedom.

22.08.13

To escape the concrete's stressful grip

Among trees and meadow I traveled,

Only to find that I wasn't fit

And that it only made me unleveled.

So now I long for the busy street,

The nature that truly soothes me,

No more blame the city I give

Couse' it's within concrete I feel free. 

22.07.13

It's all blue,

Wonderful blue,

But still blue.. 

On Booze, F. Scott Fitzgerald

The test of first-rate intelligence is the ability to hold two opposed ideas in the mind at the same time, and still retain the ability to function. One should, for example, be able to see that things are hopeless and yet be determined to make them otherwise.

On Booze
F. Scott Fitzgerald

True happiness is temporary

As a fool I feel bad, 

With happiness all around me,

I know I should be glad,

Joyfull and care free.

Though this too shall pass,

I keep telling myself,

Like an empty glass,

Waiting for wine from the shelf.

Because true happiness is temporary,

It lays in the moment,

No need to be weary,

It's all in the ordinary.

I will find it again,

Another star will shine,

I can't tell when,

But that moment will be mine.

Goodbye

I know all things has to come to an end,

All beatiful people and moments,

I wish there could be more time to lend,

So I could lose this feeling that me torments.

09.07.13

You’re in love with her wild spirit,
Her relation with life,
For you share the same passion,
And for freedom you strive,
So you leave her with no sign of compassion,
Convincing yourself to forget it.

But when you sit there alone wondering,
You know her spirit will never leave your mind,
A beautiful memory,
Of the love there is to find,
Doesn't matter if it’s momentarily,
For you know you have to keep on wandering. 

08.07.13

I’m not in love,
Nor have I won,
But I’m happy as ever,
For my life that I own,
It won’t last forever,
A fact I've come to love.

For eternity is an illusion,
A belief for a fool,
There is only the moment,
Where the spontaneous rule,
And to wonder where it all went,
Will only bring confusion.

03:30

Dark night of blue,

My mind you set free,

Is it really true,

This thoughts you make me believe.

10.06.13

Goals sky high,
We'll get there one day,
There is no try,
You'll have to make your own way.

However mortal I am,
With a beating heart,
No more time I can cram,
Couse there wont be no spare part.

04.06.13

Tasks of endless boredom,

No joy they bring my soul,

Mind is set on freedom,

And things that makes me whole.

Outside the world turns,

I sit and watch with awe,

The passion inside burns,

It itches me like hay.

But thoughts of the future,

Harmonize my mind,

Prey like a vulture,

For times unconfined.

.

Your promise I always trust,
Your path I blindly follow,
I do it because of love,
Not because I must,
But the promise often hollow,
A thing I'm getting sick of.

But you still have my trust,
And your path I still follow,
I understand your love,
Though it stains me with dust,
And my anger I must swollow,
But I know there is love.

The joy of people,
Happy, mad and crazy,
I want to meet them all,
There is no time for me to get lazy,
To sit and wait for the last call,
Because time is now,
Tomorrow it will have past,
No reason to wonder how,
Or worry that it won't last,
Life will never present a sequal.

Stuck

Heavy duties on my mind,
Sinking me into the ground,
Giving me no space to move around,
Only a short time left however,
Though today it may seem like forever,
Another day freedom I will find.

Sommar som sagt

Ser att denna bloggen fallit lite i glömska. Kanske lika bra det. Nej men vi har ju sommar nu och då är det inte lätt att hinna med bloggar å skit. Fast å andra siden är kreativiteten skyhög så kanske kan få till lite kul grejer till bloggen. Vi får se :)

O' you red flow of please
I sure don't want to leave you
You give my life such an ease
But I do think I'll need to

Night blue

Traveling through life
Trying to find something new
Stumbling on yet another knife
And now here I am, feeling blue

But it's alright
It's life and life only
That knife only hurts during night
When I'm all by myself, feeling lonely

But forget all your troubles friend
Tomorrow will be a brand new day
And that knife will only leave a small rend
It cannot slow you down for the ship is leaving the bay

Det här med sömn börjar bli tröttsamt.

Sällskap

Sällskap är som en drog. Ju mer du får, ju mer vill du ha och så fort du blir utan det så kommer ängsligheten.

It started out so nice

Morn morn Oslo

Äntligen har Oslo vaknat och åter igen är det liv i byn. Kan bara värmen fortsätta öka nu så kan man snart helt glömma bort de tomma kalla gatorna som varit hela vintern. För första gången på länge kunde jag sätta mig ute med en bok å kaffe å bara låta tiden flyta förbi medan jag harmoniskt försvann i mina tankar. Av nån anledning så sugs jag lättare in i en bok ifall jag har lite liv och rörelse runt om mig. Alla intryck förstärks på nått sätt och även om man ibland blir lite avbruten så gör de inget. Så kom igen nu vädergudar, keep it up!

Ny ost.

Då vart det äntligen klart. Flyttpackat som en galning i mer än tre dagar. Helt klar är det inte än men det har klart tatt sig. Att få in allt man samlat på sig i en 50kvm lägenhet till ett rum på 7,5kvm är inte lätt men det har verkligen fått min kreativitet att flöda. Kanske till och med blir att ge sig på att måla en stor tavla för att fylla upp den enda vägg som jag ännu inte rört. Vi får se :)

Skit.

Australien

Kom och tänka på en grej som hände på resan i Australien. Ett intressant samtal som vi hade med våran duktiga guide som jag aldrig kommer att glömma. Han hade förklarat hur smådjur som the possum inte hör hemma i Australien och därför förstör mer än vad de gör till nytta. När guiden berättade om dessa djur så pratade han med lite avsky för dem, precis som man gör med råttor i storstan. Det var en i gruppen som reagerade och tyckte inte om att man pratade om detta djuret som om det bara vore ohyra. Guiden förstod vad hon menade men förklarade sig med att djuret tar över så mycket i naturen så att många växter och djur har blivit fridlysta och därmed hade det inte i Australien å göra. Hon som precis visat sitt missnöje funderande ett kort ögonblick på det guiden sagt och svarade sedan; är inte the possum lite som ni Australiensare då? Ni hör ju faktiskt inte heller ursprungligen hit. Guiden hade inget svar på det och man kunde tydligt se hur han inte gillade den sanning som låg i det hon precis sagt.

Kan tillägga för er som kanske inte känner till så mycket om Australien att när engelsmännen tågade in så behandlades aboriginerna som är Australiens urinvånare mycket dåligt. Fram till sent 1900-tal så var de klassade som djur enligt den engelska lagboken och de är fortfarande en utsatt grupp. Det var också bl a ängelsmännen som introducerade dessa nya djur för landet som nu skadar naturen.

Jag tror detta kan vara ett dilemma för en del Australiensare. De älskar verkligen sitt land men historien på hur de idag kan kalla det för sitt eget är blodig och skamlig i många kapitel. Nu är det inte bara Australien som har denna typ av historia. Det gäller nog många platser här i världen men Australien är det land som jag på sätt och vis fick “uppleva” det, vilket var mycket lärorikt.

Bitter kreativitet

Har tänkt på sak. Jag personligen är som mest kreativ när jag mår dåligt och är nere. De bästa tavlorna och de bästa idéerna har jag fått när jag haft den där klumpen i magen. Ibland så är klumpen borta efter verket är gjort och ibland sitter det i. Hur som hellst så är det ganska intressant för jag tror det är likadant med många andra. Många kreativa frontfigurer har ju många gånger en tuff bakgrund eller har levt ett tufft liv. Se bara på den gamla bluesen eller författaren Jack Kerouac (som dog av alkoholism). Det har tydligen också gjorts studier där samband har hittats mellan kreativitet och psykisk ohälsa. Men var är det så egentligen?

En teori jag har är att det kanske är hjärnans sätt att deala med sina problem. För att man skall kunna må bättre så måste man göra en förändring och för att kunna göra en förändring måste man vara kreativ. Jag tror inte man måste må dåligt för att vara kreativ men jag tror det kan vara en liten booster. Det intressanta med detta är att om man värdesätter sin kreativitet så betyder det att må dåligt inte längre behöver vara något dåligt för det boostar ju ens kreativitet. Och då kan jag inte hjälpa att detta ett steg längre och ställa mig frågan; ifall man inte längre ser ens bitterhet som något negativt är man då fortfarande bitter?

Blues

Sitter å lyssnar in lite klassisk gammal blues. De riktiga grejerna ifrån den gamla södern i USA. Efter att nu suttit några timmar å lyssnat så kan jag inte ungå den känsla musiken ger mig. Kan verkligen känna av det förtryck som denna musik förmedlar och hur de som gjorde den hade det. Förstår nu vad folk snackar om när de säger att ingen kan spela Blues så som den förtryckta svarta generationen som skapade musikstilen gjorde. Det är så mycket känsla i musiken att det får allt annat att nästan verka falskt.

Det jag lyssnat på är Sonny Terry och Brownie McGhee för er som är nyfikna.

Onsdag

Upp och ned,
Hit och dit,
Problem blir fler,
Och allt känns skit.

Men där finns också mycket bra,
Sådant jag kan se tillbaka på en vacker dag,
När jag lämnat allt och bestämt mig för att dra,
Då kommer jag se tillbaka på denna tid med välbehag.

Lättpåverkad

Har nu insett, eller snarare kanske erkänt för mig själv, att jag är lättpåverkad av passion. Möter jag någon som verkligen är passionerad för något så smittar det många gånger av sig. Det räcker heller inte alltid att bara lyssna och få höra om det utan jag vill också testa och lära mig nått nytt. Problemet är dock att jag är rädd att det blir för många bollar i luften om jag ger mig in på allt men alltid kul att pröva. Hela denna bloggen dök upp för att jag efter läst en del böcker om författare ville pröva på att skriva saker. Sen fick jag en släng av hur kul det kan vara att skriva brev och därför har jag ju börjat med det samt att har alla mina andra intressen sedan tidigare så som golf, skate, spel, böcker, konst m.m. Men jag blir aldrig riktigt nöjd utan vill hoppa på och pröva nästa grej också och nu börjar jag närma mig en punkt där jag helt enkelt inte kan hinna med fler grejer. Fast jag är en tidsoptimist och därför sitter jag nu denna eftermiddag och tittar på både utrustning för att vandra i fjällen i sommar och nybörjarkurser i Flamenco. Var skall det här sluta?

Cause - Sixto Rodriguez

Cause I lost my job two weeks before Christmas
And I talked to Jesus at the sewer
And the Pope said it was none of his God-damned business
While the rain drank champagne

My Estonian Archangel came and got me wasted
Cause the sweetest kiss I ever got is the one I've never tasted
Oh but they'll take their bonus pay to Molly McDonald,
Neon ladies, beauty is that which obeys, is bought or borrowed

Cause my heart's become a crooked hotel full of rumours
But it's I who pays the rent for these fingered-face out-of-tuners
And I make 16 solid half hour friendships every evening

Cause your queen of hearts who is half a stone
And likes to laugh alone is always threatening you with leaving
Oh but they play those token games on Willy Thompson
And give a medal to replace the son of Mrs. Annie Johnson

Cause they told me everybody's got to pay their dues
And I explained that I had overpaid them
So overdued I went to the company store
And the clerk there said that they had just been invaded
So I set sail in a teardrop and escaped beneath the doorsill

Cause the smell of her perfume echoes in my head still
Cause I see my people trying to drown the sun
In weekends of whiskey sours
Cause how many times can you wake up in this comic book and plant flowers?

Sincerely

Skrev ju för längesedan att jag börjat skriva brev så tänkte ge en uppdatering på det för jag har faktiskt fortsatt med det. Det blev inte bara en tillfällig grej utan det har hållit i sig! Har nu en brev vän i USA som jag skriver regelbundet med och det är ganska spännande. Brev skapar en speciell typ av nyfikenhet och man får alltid en kick när det ligger något kul i postlådan när man kommer hem. Eftersom att min brev vän nu bor så långt bort så tar det ju en jäkla tid för breven att komma fram och jag får nog inte riktigt skriva så mycket som jag egentligen vill. Så åter igen vill du bli min brev vän? Det är skitkul och inte alls som när man genom kamratposten när man var liten! Kan lova att jag är alldeles för grov i munnen/pennan för att skriva sånna brev.

Så om du nu känner att du vill testa så hör av dig. Blir skitkul ;D

Bob Dylan

För ett år sedan var jag ute och reste i Australien och därmed läste jag en hel del böcker. Jag läste då bl a biografin på Steve Jobs och hans bok beskrivs hans besatthet av Bob Dylan. Hade aldrig lyssnar på Dylan tidigare så var ju tvungen att lyssna genom hans musik. Det var en och annan låt som jag gillade och någon blev jag till och med lite besatt av. Nu ett år sedan har jag blitt besatt av all hans musik, eller i alla fall alla hans tidigare album, de han själv också anser är bäst. Men det är inte bara den fängslande musiken med all sina berättelser och livsöden som totalt hypnotiserar mig utan det är också Dylan som person. Han hade låtar som går att tyda på hundra olika sätt och många har försökt att hitta hans "budskap" i låtarna. Men Dylan har aldrig haft några större budskap dolda i sina texter. Han skrev och sjöng bara det han kände för om det så var en tidningsartikel eller en person han träffat. För mig är det konst, jag gillar inte att allt måste beskrivas och tydas utan något kan vara bra bara för att det just känns bra. Bob Dylan har alltid sett saker på ett enkelt och öppet vis och alltid haft fötterna på jorden samtidigt som han lyckats bygga upp en karriär och bli erkänd världen över. Därför skulle jag nu vilja påstå att han är min absolut främsta förebild och eftersom jag har en blogg så måste jag ju dela det med hela världen (teoritiskt sett).

Kass

Det här har blitt en sanslöst dålig blogg. Skall hitta ett bättre och framförallt gladare tema. Promise :)

It's the journey, not the destination

Nu börjar våren närma sig och det blir allt ljusare och mer liv. Härligt.

Även om allt nu är så välplanerat och ordnat så är jag ändå inte helt nöjd. Saknar någon form av spontanitet. Visst vill man komma dit man skall så måste man följa sin planerade rutt men man går miste om en hel del sidovägar. Det är så lockande att bara släppa allt och låta sig drivas med av nuet men vad skall det då bli med den där drömmen. För det mesta får min plan mig att må bra men ibland är det lätt att tvivla på den och då försvinner den tryggheten. Den känns istället falsk och ses snarare som ett hinder än ett redskap. Det är mycket möjligt om att det bara är ett fall av "det grönare gräset" men det gör inte känslan mindre för det. Vill göra och uppleva så mycket att jag tvingas proritera och ju större saker jag prioriterar desto mindre får jag gjort. Det skall ju vara resan det handlar om och inte målet men just nu är det målet som är det stora och resan bara något som måste kämpas igenom. Visst jag tror verkligen att jag kommer att komma dit en dag men vet inte om jag nöjer mig med det. Vill njuta av resan också och det är bara jag som kan få det att ske. Skall bara komma på hur.

Carpe Diem

Oj nu var det längesen jag skrev nått här på bloggen. Vet inte ens om jag tycker det är kul längre. Blir som en plikt helt plötsligt. Vad har jag gett mig in på? Äsh det är bara att lägga ner om jag vill ju och tydligen så vill jag inte det. Inte än i alla fall.

Vad skall man skriva för något meningsfullt och intressant nu då? Eller vad är det jag säger. Här skrivs det inget meningsfullt och intressant. Det är ju en blogg och ingen bra blogg heller. Det är min mini-hobby som tydligen ett fåtal vänner läser(antar att det bara är de som läser detta efter att jag spammar upp det på FB). Varför vet jag inte men det uppskattas faktiskt att mitt skitsnack går hem hos någon i alla fall. Tack.

Nu vet jag vad jag skall skriva om! Carpe Diem. Är så trött på den clichén så det finns inte. Eller ännu bättre; YOLO.. Visst jag köper innebörden till 100% för självklart skall vi ta vara på dagen för att vi lever ju faktiskt bara en gång. Men vad betyder det egentligen? Är det verkligen att fånga dagen när man går lös på en resa, låter en utekväll spåra ur eller lägger ner sin diet för att gotta till sig ordentligt framför en film (eller tre)? Frågar du mig så är det inte det utan snarare motsatsen, en flykt från vardagen. Att fånga dagen har en mycket positiv klang i sig vilket det självklart skall ha. Men att fånga dagen behöver inte betyda att du skuttar fram på rosor och njuter av livet. Det kan göra det för vi har nog alla haft en period där allt bara var underbart men oftast är det kortvarigt och många gånger så har det bara varit en tillfällig flykt. Att verkligen fånga dagen är för mig något större och faktiskt tuffare. Det är inte att puffa runt på ett moln hela tiden utan det är att ta vara på de chanser du får i livet. Att se en möjlighet och chansa på att det går vägen för att ibland så gör det de å då får vi traska rundor på vårt moln en period. Men ibland så går det inte som man har tänkt sig och molnet håller inte dig uppe utan du faller raka vägen ner till rock bottom istället. Det är då de flesta kryper ihop och ser sig som ett ödets offer och förbannar det där jävla carpe diem. Men det är precis detta som är carpe diem, ett spel där du kan antingen bli belönad eller bestraffad men deltar du inte så får du aldrig veta. Det är alltid lätt att skrika carpe diem när du dansar uppe på ditt moln och du har all rätt i världen att göra det, du har förtjänat det. Men de som verkligen fångar dagen är de som efter att ha missat eller fallit ner från sitt moln reser sig upp, borstar av sig och sedan med glöd i ögonen kan säga carpe diem.

Författare

Denna lust att bli författare. Jag har aldrig någongsin tidigare sett mig som en person som behöver skriva ner sina tankar och vidareförmedla dem genom text. Det var endast sådant som envisa teoretiker gjorde och under processen så gick de miste om det verkliga livet. De levde inte i nuet. Men nu från ingenstans har jag börjat få upp ett intresse för skrivande och de tankegångar som aktiveras vid förmedlande i text. Att skriva betyder inte längre att inte leva i nuet utan det betyder att registrera varenda minsta lilla detalj av livet för att sedan kunna printa ner dem i text och föreviga dem. Att falla ner i ett oändligt hål av tanker likt när Alice faller ned i underlandet och saker och ting bara cirkulerar runt henne i en enda röra och det enda hon kan göra är att fortsätta falla hjälplöst längre ned i hålet. Ner till underlandet där allt kan hända. Jag tror det är dit jag vill och kanske är det skrivande som kan få mig dit också. Det kan hända att detta bara är en tillfällig uppenbarelse som jag skapat i min egna lilla värld i hopp om att hitta vem jag verkligen är. Jag är nämligen duktig på det. Det räcker inte för mig att prova på en sak, tycka det var kul och sedan lämna det där som ett minne av något jag en gång prövade mig på. Nej för jag skall alltid bli lite besatt och ta det ett steg längre, gå ett snäpp djupare och bli än lite mer osäker på vad mitt sanna element är. Eller kanske det är just det som är mitt element. Att gilla saker kors och tvärs men aldrig riktig bli inriktad på något. Spela golf, läsa böcker, företagande, ja listan den bara fortsätter. Fast vart skall man då sluta upp? Titta nu börjar det där igen. Det där som nu fått mig att tro att jag skall börja skriva. Tron på att mina tankar som hela tiden snurrar rundor och gör mig både osäker och vilsen i livet faktiskt får ett värde ifall jag skriver ner dem. Gör de verkligen det? Tittar man på duktiga författare så gör de ju det. De kan skriva om sina egna lyckliga ögonblick eller sin misär och alla deras funderingar och så har de en bok helt plötsligt. Men de ÄR ju författare. De gör ju det de tror de föddes till att göra och då är det självklart att deras tankar blir till guld när de förevigar genom sitt skrivande. Och tack och lov för det för vad fan skall vi annars läsa, dumma bloggar om självupptagna människor som konstant skriver om sina små problem och hur de fajtas med dem dag ut och dag in. Titta jag kan allt ge mig själv en käftsmäll ibland! Men nu har mitt tillfälliga utbrott av febrilt obetydligt skrivande spårat ur lite. Jag har ju inte lust att bli en författare såklart, jag vill bara vara som en författare. En som spenderar sina dagar med att se världen ur alla möjliga synvinklar som hans hjärna bara klarar av och sedan genom att skriva ner det med text visa sin uppskattning till de nya insikter det gett honom. Fast hallå där din gnällande lilla skit. Vill du skriva så skriv då men gör inte en sån jävla cirkus av det utan bara få det gjort. Fast det gör jag ju faktiskt nu. Det är inga förevigade visdomsord eller någon intressant historia som bara slukar dig utan det är en samling av tankar, förmedlade genom skitsnack i form av text. Det är precis detta som gör att jag egentligen inte gillar bloggar. Man skriver bara om sina egna små obetydliga skitproblem och skriver man något possitivt så är det också lika intressant. Som att höra på när frisören småpratar för att få tiden att gå på salongen. Inget ont om det för frisörer kan vara mycket trevliga men man får sällan något uträttat genom de konversationerna. Hur som hellst så har jag nu gjort mitt första stora självupptagna inlägg om småsaker som tar aldeles för stor plats i min vardag och tack vare internet så kan jag dela det med alla jag känner. Ta för er, haha!

Men nej jag sitter inte här och tror att jag skall bli eller vill bli författare. Jag bara prövar mig fram och gör det som är kul. Stänger nog ner den här bloggen om nån månad skall ni allt se. Måste ju faktiskt inte lägga upp allt man gör på nätet utan dagboken är också ett fint sätt att skriva ner sina tankar på och då slipper man även stämpeln som självupptagen. Då får kanske tankarna lite riktigt mening istället. Skitsamma, jag måste sluta skriva nu. Spelar ingen roll hur kul det för tillfället är att bara knappa in varenda liten tanke som poppar upp i huvet från ingenstans för jag sitter ju faktiskt på jobbet och kan inte låsas som att det jag nu gör har med arbetet att göra länge till. Haha! Fy fan en så löjlig samling text detta blev, men kul har det varit! Fast författare skall jag inte bli. :)

I've found The Blues

Hur kan jag ha missat denna underbara musik! Har alltid anat att jag skulle tycka om blues och har ju lyssnat mycket på Dylan och Stones som kör sin typ av blues/rock men nu har jag äntligen hittat den där riktiga bluesen! Det är Tom Waits jag upptäckt. Du kanske redan har hört massor av han å suckar nu medens du tänker att jag är helt efter. Eller så har du precis som jag aldrig hört honom tidigare och då tycker jag du skall ta dig tid och ge det en chans. Men kanske bara om du redan nu tycker jag har en bra musiksmak, för om inte så tycker du säkert det är lika dåligt som allt annan jag lyssnar på. Plattan som fått mig helt förgiftad heter Foreign Affairs. Nu ska jag glida ner i soffan igen å försvinna i tankarna till min "nyfunna" musik. Adios

Två världar

En sak som jag tycker är intressant och även användbart är det faktum att vi alla lever i två världar. Den första är vår egen värld med oss själva i centrum. Den värld vi bygger upp med familj, vänner, åsikter, upplevelser, intryck, kunskap osv. Den andra världen är den vi alla delar. Den kan vi inte göra någonting åt utan den bara är där. Där är vi alla egentligen bara olika uppsättningar av atomer och molekyler och där kommer vinden blåsa eller trädan svaja vare sig du vill det eller inte. Det är utifrån detta faktum som paradoxen ”om ett träd faller i skogen men ingen finns där att höra det, låter det då något?” härstammar ifrån.

Detta är ju då enkel fakta och enkelt att förstå men när man verkligen sitter å funderar på det så kan de göra en tokig (eller frisk). För det mesta tycker jag det ger en upplyftande effekt. Det får mig att inse att många problem jag tycker är stora egentligen bara är det för att jag i min egen värld har gjor dem stora. I det stora hela så är det många gånger inte ett problem över huvudtaget och det gör mig lugn att inse det. Sen tycker jag inte att bara för att något endast är skapat i min egen värld så saknar det betydelse för om vi hade tänkt på det viset så hade det varit en jäkligt tråkig värld att leva i. Och om man anser att hela ens värld inte betyder något så anser jag att man tappat poängen med livet. Jag tror här att lagom är bäst. Känns nånting skit så försöker jag intala mig själv att mina bekymmer egentligen inte spelar någon som hellst jävla roll i det stora hela. Men om någonting känns bra så försöker jag använda mig av min förmåga att påvärka min egen värld och göra de bra sakerna betydelsefulla.

Jag tror inte det finns något svar på meningen med livet utan vi får helt enkelt skapa den själv.