Två världar

En sak som jag tycker är intressant och även användbart är det faktum att vi alla lever i två världar. Den första är vår egen värld med oss själva i centrum. Den värld vi bygger upp med familj, vänner, åsikter, upplevelser, intryck, kunskap osv. Den andra världen är den vi alla delar. Den kan vi inte göra någonting åt utan den bara är där. Där är vi alla egentligen bara olika uppsättningar av atomer och molekyler och där kommer vinden blåsa eller trädan svaja vare sig du vill det eller inte. Det är utifrån detta faktum som paradoxen ”om ett träd faller i skogen men ingen finns där att höra det, låter det då något?” härstammar ifrån.

Detta är ju då enkel fakta och enkelt att förstå men när man verkligen sitter å funderar på det så kan de göra en tokig (eller frisk). För det mesta tycker jag det ger en upplyftande effekt. Det får mig att inse att många problem jag tycker är stora egentligen bara är det för att jag i min egen värld har gjor dem stora. I det stora hela så är det många gånger inte ett problem över huvudtaget och det gör mig lugn att inse det. Sen tycker jag inte att bara för att något endast är skapat i min egen värld så saknar det betydelse för om vi hade tänkt på det viset så hade det varit en jäkligt tråkig värld att leva i. Och om man anser att hela ens värld inte betyder något så anser jag att man tappat poängen med livet. Jag tror här att lagom är bäst. Känns nånting skit så försöker jag intala mig själv att mina bekymmer egentligen inte spelar någon som hellst jävla roll i det stora hela. Men om någonting känns bra så försöker jag använda mig av min förmåga att påvärka min egen värld och göra de bra sakerna betydelsefulla.

Jag tror inte det finns något svar på meningen med livet utan vi får helt enkelt skapa den själv.