Vinterdeppan

Jag tror vi alla här uppe i Norden får oss en släng av den där vinterdeppan, vet att jag får det i alla fall. Tycker dock inte det är så konstigt med tanke på all kyla och mörker som förföljer oss genom denna delen av året. Det påverkar oss alla dock helt olika, vissa känner ju faktiskt inte alls av det. Men som sagt så gör jag det. Jag har faktiskt mina små perioder av grubblande och funderande året runt men de har en tendens till att bli mer av det under vinterhalvåret. Det är inte som att jag går och tycker synd om mig själv för det gör jag inte utan får bara den där lilla klumpen i magen som hänger med en i vardagen. Tror knappast det är något jag är ensam om. Däremot så slog en tanke mig som jag vartfall inte tror alla haft. Jag tror nämligen jag gillar den där klumpen lite. Det kanske kan låta konstigt för det är en riktig energisugare och det gör kanske inte så mycket gott. Men den blir lite som en tugga av den bittra delen av verkligheten. För livet är faktiskt inte bara en dans på rosor, hur mycket vi än kan inbilla oss det ibland. Så av den anledningen så uppskattar jag att jag har perioder som känns tunga och jobbiga, det får de bra perioderna att kännas ännu bättre. Därför tycker jag aldrig synd om mig själv utan jag är faktiskt "glad" att jag får en bit av det tuffa jag med. Det kanske ligger nått i utrycket; what doesn't kill you, makes you stronger.