Oj nu var det längesen jag skrev nått här på bloggen. Vet inte ens om jag tycker det är kul längre. Blir som en plikt helt plötsligt. Vad har jag gett mig in på? Äsh det är bara att lägga ner om jag vill ju och tydligen så vill jag inte det. Inte än i alla fall.
Vad skall man skriva för något meningsfullt och intressant nu då? Eller vad är det jag säger. Här skrivs det inget meningsfullt och intressant. Det är ju en blogg och ingen bra blogg heller. Det är min mini-hobby som tydligen ett fåtal vänner läser(antar att det bara är de som läser detta efter att jag spammar upp det på FB). Varför vet jag inte men det uppskattas faktiskt att mitt skitsnack går hem hos någon i alla fall. Tack.
Nu vet jag vad jag skall skriva om! Carpe Diem. Är så trött på den clichén så det finns inte. Eller ännu bättre; YOLO.. Visst jag köper innebörden till 100% för självklart skall vi ta vara på dagen för att vi lever ju faktiskt bara en gång. Men vad betyder det egentligen? Är det verkligen att fånga dagen när man går lös på en resa, låter en utekväll spåra ur eller lägger ner sin diet för att gotta till sig ordentligt framför en film (eller tre)? Frågar du mig så är det inte det utan snarare motsatsen, en flykt från vardagen. Att fånga dagen har en mycket positiv klang i sig vilket det självklart skall ha. Men att fånga dagen behöver inte betyda att du skuttar fram på rosor och njuter av livet. Det kan göra det för vi har nog alla haft en period där allt bara var underbart men oftast är det kortvarigt och många gånger så har det bara varit en tillfällig flykt. Att verkligen fånga dagen är för mig något större och faktiskt tuffare. Det är inte att puffa runt på ett moln hela tiden utan det är att ta vara på de chanser du får i livet. Att se en möjlighet och chansa på att det går vägen för att ibland så gör det de å då får vi traska rundor på vårt moln en period. Men ibland så går det inte som man har tänkt sig och molnet håller inte dig uppe utan du faller raka vägen ner till rock bottom istället. Det är då de flesta kryper ihop och ser sig som ett ödets offer och förbannar det där jävla carpe diem. Men det är precis detta som är carpe diem, ett spel där du kan antingen bli belönad eller bestraffad men deltar du inte så får du aldrig veta. Det är alltid lätt att skrika carpe diem när du dansar uppe på ditt moln och du har all rätt i världen att göra det, du har förtjänat det. Men de som verkligen fångar dagen är de som efter att ha missat eller fallit ner från sitt moln reser sig upp, borstar av sig och sedan med glöd i ögonen kan säga carpe diem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar