Nu börjar våren närma sig och det blir allt ljusare och mer liv. Härligt.
Även om allt nu är så välplanerat och ordnat så är jag ändå inte helt nöjd. Saknar någon form av spontanitet. Visst vill man komma dit man skall så måste man följa sin planerade rutt men man går miste om en hel del sidovägar. Det är så lockande att bara släppa allt och låta sig drivas med av nuet men vad skall det då bli med den där drömmen. För det mesta får min plan mig att må bra men ibland är det lätt att tvivla på den och då försvinner den tryggheten. Den känns istället falsk och ses snarare som ett hinder än ett redskap. Det är mycket möjligt om att det bara är ett fall av "det grönare gräset" men det gör inte känslan mindre för det. Vill göra och uppleva så mycket att jag tvingas proritera och ju större saker jag prioriterar desto mindre får jag gjort. Det skall ju vara resan det handlar om och inte målet men just nu är det målet som är det stora och resan bara något som måste kämpas igenom. Visst jag tror verkligen att jag kommer att komma dit en dag men vet inte om jag nöjer mig med det. Vill njuta av resan också och det är bara jag som kan få det att ske. Skall bara komma på hur.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar