Har tänkt på sak. Jag personligen är som mest kreativ när jag mår dåligt och är nere. De bästa tavlorna och de bästa idéerna har jag fått när jag haft den där klumpen i magen. Ibland så är klumpen borta efter verket är gjort och ibland sitter det i. Hur som hellst så är det ganska intressant för jag tror det är likadant med många andra. Många kreativa frontfigurer har ju många gånger en tuff bakgrund eller har levt ett tufft liv. Se bara på den gamla bluesen eller författaren Jack Kerouac (som dog av alkoholism). Det har tydligen också gjorts studier där samband har hittats mellan kreativitet och psykisk ohälsa. Men var är det så egentligen?
En teori jag har är att det kanske är hjärnans sätt att deala med sina problem. För att man skall kunna må bättre så måste man göra en förändring och för att kunna göra en förändring måste man vara kreativ. Jag tror inte man måste må dåligt för att vara kreativ men jag tror det kan vara en liten booster. Det intressanta med detta är att om man värdesätter sin kreativitet så betyder det att må dåligt inte längre behöver vara något dåligt för det boostar ju ens kreativitet. Och då kan jag inte hjälpa att detta ett steg längre och ställa mig frågan; ifall man inte längre ser ens bitterhet som något negativt är man då fortfarande bitter?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar