Ny ost.

Då vart det äntligen klart. Flyttpackat som en galning i mer än tre dagar. Helt klar är det inte än men det har klart tatt sig. Att få in allt man samlat på sig i en 50kvm lägenhet till ett rum på 7,5kvm är inte lätt men det har verkligen fått min kreativitet att flöda. Kanske till och med blir att ge sig på att måla en stor tavla för att fylla upp den enda vägg som jag ännu inte rört. Vi får se :)

Skit.

Australien

Kom och tänka på en grej som hände på resan i Australien. Ett intressant samtal som vi hade med våran duktiga guide som jag aldrig kommer att glömma. Han hade förklarat hur smådjur som the possum inte hör hemma i Australien och därför förstör mer än vad de gör till nytta. När guiden berättade om dessa djur så pratade han med lite avsky för dem, precis som man gör med råttor i storstan. Det var en i gruppen som reagerade och tyckte inte om att man pratade om detta djuret som om det bara vore ohyra. Guiden förstod vad hon menade men förklarade sig med att djuret tar över så mycket i naturen så att många växter och djur har blivit fridlysta och därmed hade det inte i Australien å göra. Hon som precis visat sitt missnöje funderande ett kort ögonblick på det guiden sagt och svarade sedan; är inte the possum lite som ni Australiensare då? Ni hör ju faktiskt inte heller ursprungligen hit. Guiden hade inget svar på det och man kunde tydligt se hur han inte gillade den sanning som låg i det hon precis sagt.

Kan tillägga för er som kanske inte känner till så mycket om Australien att när engelsmännen tågade in så behandlades aboriginerna som är Australiens urinvånare mycket dåligt. Fram till sent 1900-tal så var de klassade som djur enligt den engelska lagboken och de är fortfarande en utsatt grupp. Det var också bl a ängelsmännen som introducerade dessa nya djur för landet som nu skadar naturen.

Jag tror detta kan vara ett dilemma för en del Australiensare. De älskar verkligen sitt land men historien på hur de idag kan kalla det för sitt eget är blodig och skamlig i många kapitel. Nu är det inte bara Australien som har denna typ av historia. Det gäller nog många platser här i världen men Australien är det land som jag på sätt och vis fick “uppleva” det, vilket var mycket lärorikt.

Bitter kreativitet

Har tänkt på sak. Jag personligen är som mest kreativ när jag mår dåligt och är nere. De bästa tavlorna och de bästa idéerna har jag fått när jag haft den där klumpen i magen. Ibland så är klumpen borta efter verket är gjort och ibland sitter det i. Hur som hellst så är det ganska intressant för jag tror det är likadant med många andra. Många kreativa frontfigurer har ju många gånger en tuff bakgrund eller har levt ett tufft liv. Se bara på den gamla bluesen eller författaren Jack Kerouac (som dog av alkoholism). Det har tydligen också gjorts studier där samband har hittats mellan kreativitet och psykisk ohälsa. Men var är det så egentligen?

En teori jag har är att det kanske är hjärnans sätt att deala med sina problem. För att man skall kunna må bättre så måste man göra en förändring och för att kunna göra en förändring måste man vara kreativ. Jag tror inte man måste må dåligt för att vara kreativ men jag tror det kan vara en liten booster. Det intressanta med detta är att om man värdesätter sin kreativitet så betyder det att må dåligt inte längre behöver vara något dåligt för det boostar ju ens kreativitet. Och då kan jag inte hjälpa att detta ett steg längre och ställa mig frågan; ifall man inte längre ser ens bitterhet som något negativt är man då fortfarande bitter?

Blues

Sitter å lyssnar in lite klassisk gammal blues. De riktiga grejerna ifrån den gamla södern i USA. Efter att nu suttit några timmar å lyssnat så kan jag inte ungå den känsla musiken ger mig. Kan verkligen känna av det förtryck som denna musik förmedlar och hur de som gjorde den hade det. Förstår nu vad folk snackar om när de säger att ingen kan spela Blues så som den förtryckta svarta generationen som skapade musikstilen gjorde. Det är så mycket känsla i musiken att det får allt annat att nästan verka falskt.

Det jag lyssnat på är Sonny Terry och Brownie McGhee för er som är nyfikna.

Onsdag

Upp och ned,
Hit och dit,
Problem blir fler,
Och allt känns skit.

Men där finns också mycket bra,
Sådant jag kan se tillbaka på en vacker dag,
När jag lämnat allt och bestämt mig för att dra,
Då kommer jag se tillbaka på denna tid med välbehag.

Lättpåverkad

Har nu insett, eller snarare kanske erkänt för mig själv, att jag är lättpåverkad av passion. Möter jag någon som verkligen är passionerad för något så smittar det många gånger av sig. Det räcker heller inte alltid att bara lyssna och få höra om det utan jag vill också testa och lära mig nått nytt. Problemet är dock att jag är rädd att det blir för många bollar i luften om jag ger mig in på allt men alltid kul att pröva. Hela denna bloggen dök upp för att jag efter läst en del böcker om författare ville pröva på att skriva saker. Sen fick jag en släng av hur kul det kan vara att skriva brev och därför har jag ju börjat med det samt att har alla mina andra intressen sedan tidigare så som golf, skate, spel, böcker, konst m.m. Men jag blir aldrig riktigt nöjd utan vill hoppa på och pröva nästa grej också och nu börjar jag närma mig en punkt där jag helt enkelt inte kan hinna med fler grejer. Fast jag är en tidsoptimist och därför sitter jag nu denna eftermiddag och tittar på både utrustning för att vandra i fjällen i sommar och nybörjarkurser i Flamenco. Var skall det här sluta?

Cause - Sixto Rodriguez

Cause I lost my job two weeks before Christmas
And I talked to Jesus at the sewer
And the Pope said it was none of his God-damned business
While the rain drank champagne

My Estonian Archangel came and got me wasted
Cause the sweetest kiss I ever got is the one I've never tasted
Oh but they'll take their bonus pay to Molly McDonald,
Neon ladies, beauty is that which obeys, is bought or borrowed

Cause my heart's become a crooked hotel full of rumours
But it's I who pays the rent for these fingered-face out-of-tuners
And I make 16 solid half hour friendships every evening

Cause your queen of hearts who is half a stone
And likes to laugh alone is always threatening you with leaving
Oh but they play those token games on Willy Thompson
And give a medal to replace the son of Mrs. Annie Johnson

Cause they told me everybody's got to pay their dues
And I explained that I had overpaid them
So overdued I went to the company store
And the clerk there said that they had just been invaded
So I set sail in a teardrop and escaped beneath the doorsill

Cause the smell of her perfume echoes in my head still
Cause I see my people trying to drown the sun
In weekends of whiskey sours
Cause how many times can you wake up in this comic book and plant flowers?

Sincerely

Skrev ju för längesedan att jag börjat skriva brev så tänkte ge en uppdatering på det för jag har faktiskt fortsatt med det. Det blev inte bara en tillfällig grej utan det har hållit i sig! Har nu en brev vän i USA som jag skriver regelbundet med och det är ganska spännande. Brev skapar en speciell typ av nyfikenhet och man får alltid en kick när det ligger något kul i postlådan när man kommer hem. Eftersom att min brev vän nu bor så långt bort så tar det ju en jäkla tid för breven att komma fram och jag får nog inte riktigt skriva så mycket som jag egentligen vill. Så åter igen vill du bli min brev vän? Det är skitkul och inte alls som när man genom kamratposten när man var liten! Kan lova att jag är alldeles för grov i munnen/pennan för att skriva sånna brev.

Så om du nu känner att du vill testa så hör av dig. Blir skitkul ;D

Bob Dylan

För ett år sedan var jag ute och reste i Australien och därmed läste jag en hel del böcker. Jag läste då bl a biografin på Steve Jobs och hans bok beskrivs hans besatthet av Bob Dylan. Hade aldrig lyssnar på Dylan tidigare så var ju tvungen att lyssna genom hans musik. Det var en och annan låt som jag gillade och någon blev jag till och med lite besatt av. Nu ett år sedan har jag blitt besatt av all hans musik, eller i alla fall alla hans tidigare album, de han själv också anser är bäst. Men det är inte bara den fängslande musiken med all sina berättelser och livsöden som totalt hypnotiserar mig utan det är också Dylan som person. Han hade låtar som går att tyda på hundra olika sätt och många har försökt att hitta hans "budskap" i låtarna. Men Dylan har aldrig haft några större budskap dolda i sina texter. Han skrev och sjöng bara det han kände för om det så var en tidningsartikel eller en person han träffat. För mig är det konst, jag gillar inte att allt måste beskrivas och tydas utan något kan vara bra bara för att det just känns bra. Bob Dylan har alltid sett saker på ett enkelt och öppet vis och alltid haft fötterna på jorden samtidigt som han lyckats bygga upp en karriär och bli erkänd världen över. Därför skulle jag nu vilja påstå att han är min absolut främsta förebild och eftersom jag har en blogg så måste jag ju dela det med hela världen (teoritiskt sett).