Vinterdeppan

Jag tror vi alla här uppe i Norden får oss en släng av den där vinterdeppan, vet att jag får det i alla fall. Tycker dock inte det är så konstigt med tanke på all kyla och mörker som förföljer oss genom denna delen av året. Det påverkar oss alla dock helt olika, vissa känner ju faktiskt inte alls av det. Men som sagt så gör jag det. Jag har faktiskt mina små perioder av grubblande och funderande året runt men de har en tendens till att bli mer av det under vinterhalvåret. Det är inte som att jag går och tycker synd om mig själv för det gör jag inte utan får bara den där lilla klumpen i magen som hänger med en i vardagen. Tror knappast det är något jag är ensam om. Däremot så slog en tanke mig som jag vartfall inte tror alla haft. Jag tror nämligen jag gillar den där klumpen lite. Det kanske kan låta konstigt för det är en riktig energisugare och det gör kanske inte så mycket gott. Men den blir lite som en tugga av den bittra delen av verkligheten. För livet är faktiskt inte bara en dans på rosor, hur mycket vi än kan inbilla oss det ibland. Så av den anledningen så uppskattar jag att jag har perioder som känns tunga och jobbiga, det får de bra perioderna att kännas ännu bättre. Därför tycker jag aldrig synd om mig själv utan jag är faktiskt "glad" att jag får en bit av det tuffa jag med. Det kanske ligger nått i utrycket; what doesn't kill you, makes you stronger.

One Too Many Mornings

Down the street the dogs are barkin’
And the day is a-gettin’ dark
As the night comes in a-fallin’
The dogs’ll lose their bark
An’ the silent night will shatter
From the sounds inside my mind
For I’m one too many mornings
And a thousand miles behind

From the crossroads of my doorstep
My eyes they start to fade
As I turn my head back to the room
Where my love and I have laid
An’ I gaze back to the street
The sidewalk and the sign
And I’m one too many mornings
An’ a thousand miles behind

It’s a restless hungry feeling
That don’t mean no one no good
When ev’rything I’m a-sayin’
You can say it just as good.
You’re right from your side
I’m right from mine
We’re both just one too many mornings
An’ a thousand miles behind

-Bob Dylan, One Too Many Mornings

Julstressen

Nu börjar snart julstressen. Resa hit och dit för att hinna med att träffa alla på de få dagar man har ledigt. Men så farligt tycker jag inte att det är. Känner att det är skönt att få bryta upp vardagen lite. Man fastnar så lätt i samma rutin å så går man runt i det där jävla hamsterhjulet å tiden bara rinner iväg. Nee julstressen välkomnar jag så gärna för rutiner är något jag inte är för glad i. Visst det kan vara skönt att ha en veckorutin där man får gjort allt man planerar och bara tuggar vidare men jag är alltid så rädd för att fastna i det. Det kan gå kanske en månad och jag är effektiv och har ett bra schema för att hinna med så mycket som möjligt av dagen men sen börjar känslan av att vara fast eller instängd komma. Saker å ting känns mindre viktiga för att man har tuggat sig genom dem flera veckor i rad och motivation till träning och jobb försvinner allt mer och mer. Så därför sätter jag pris på ett bryt i vardagen med jämna mellanrum där jag reser iväg en stund eller bara gör något annat helt enkelt. Det kan få vara precis hur stressigt det vill för det viktiga är att jag känner att jag lever!

God Jul

Dille

I mitt första inlägg skrev jag om hur jag fått dille på att skriva handskrivna brev. Det är inte det enda jag har dille på för det kommer hela tiden nått nytt. Som ni kanske märker så har jag ett typsnitt på bloggen som liknar det som är på gamla skrivmaskiner. Det är inte en slump för jag har dille på det med... Jag tittat rundor på gamla skrivmaskiner och de är inte alls dyra men jag har svårt att hitta bläck till dom, vilket är lite av ett problem. Ett annat problem är att jag har inte en susning om vad jag skall skriva om på den och då kommer den bara ta massa plats. Så jag borde inte skaffa en skrivmaskin men samtidigt kan jag inte släppa det eftersom jag fått dille på det! Hittade en idag runt hörnan från där jag bor. Den saknade bläck men var sjukt snygg och i bra skick, så kanske klipper till om jag hittar bläck.. Vi får se, kanske hinner få en ny dille.

Å jag vet att nu 100% av mina inlägg handlar om mig själv men som sagt så skriver jag bara för skojs skull å ger egentligen blanka fan i om nån läser detta. Men jag har tänkt att skriva om andra saker nån dag, bara inte idag för att idag ville jag skriva om skrivmaskiner.

Här är en bild på skrivmaskinen jag hittade, lite småkär i den. :)

Första inlägget

Okey, första inlägget.

Jag hade massa idéer för hur bloggen skulle bli originell och tuff i designen. Än så länge så har jag bara orkat välja lite från de mallar bloggen har att erbjuda. Skall ta tag i det nån dag å göra det ordentligt, kanske..

Vad ska jag skriva om då? Hela grejen med denna bloggen var precis som mycket annat nått jag bara fick för mig. Tanken är väll att jag skall kunna skriva av mig lite här, även om jag aldrig varit mycket för att skriva. Eller det kanske inte stämmer längre för jag har ju börjat att skriva massa brev. Ja! Det kan jag skriva om!

Handskrivna brev. Det började med att jag efter tittat på Harry Potter fick en dille på gamla handskrivna brev. Ni vet sådana där skrivna med en antik penna som måste doppas i bläck hela tiden och med ett sigill för att hålla brevet tätt. Så jag köpte allt som behövdes för att göra sådana brev; antik penna, fint brevpapper med kuvert och såklart en sigill-stämpel! Jag stötte dock snabbt på ett problem, vem skulle jag skriva till? Googlar man på pen pals nu förtid så är allt via e-mail. Visst det kan vara bra det med men inte riktigt vad jag var ute efter. Efter ett evighetsletande på Google så hittade jag faktiskt nått för mig. En blogg där bloggskaparen parade ihop kreativa person över hela världen med varandra så de kunde bli brevvänner  Lät ju helt prima! Så jag anmälde mig och fick sedan svar om att de ordnat en partner åt mig och att de behövde min adress. Jag har fått två brev so far men det kommer nog bli fler. Min brevvän är dock från USA. Spännande men det tar tid att skicka och få brev så jag får inte skriva så mycket som jag hoppades på. Därför har jag nu försökt att få med lite vänner på det här med brevskrivande. Visst man har ju Facebook och e-mail men ett handskrivet brev blir så mycket mer personligt. När man sätter sig ner och skriver så måste man verkligen tänka sig för innan man skriver. Särskilt om man skriver med bläck! Så om det är någon mer som är intresserad av att växla brev så hör bara av dig. Vare sig du känner mig eller inte. Alltid kul att lära känna nya människor eller lära känna de vänner man redan har lite bättre.

Men titta! Nu har jag skrivit mitt första blogginlägg. Var ganska kul faktiskt. Här är säkert en massa stavfel och meningar som blivit konstiga men det orkar jag inte rätta till för det tycker jag inte är kul!